Målningstips och annat matnyttigt - del 2

Vad är de vanligaste misstagen som man kan göra?

Det här är ingen absolut lista, om du frågar mig om en vecka så är det högst möjligt att jag svarar annorlunda beroende på vad jag tänker på eller har sett just då. Men några väldigt vanliga fel är i alla fall följande:

Apelkastning

Apelkastning är något som många finner väldigt problematiskt och har svårt att förstå. Det blir väldigt lätt lika stora, runda, ofta diffusa fläckar på jämna och alldeles för stora avstånd.

Apelkastning är egentligen en form av Voronidiagram. Voronoidiagram är uppkallat efter den ryska matematikern Georgy Voronoy och kallas även för Voronoitesselation, Voronoimönster, med mera. Allt är dock precis samma sak, men man använder olika termer i olika sammanhang. Ett Voronoidiagram fungerar genom att dela upp yta eller volym på ett harmoniskt sätt. Koordinater med en fast plats har en cell (kallad Voronoiregion eller Dirichlet-cell) som består av all volym eller yta som är närmare just den punkten än alla andra punkter. När två eller flera koordinater har lika långt till en specifik plats uppkommer ett jämnviktsförhållande som definierar cellernas gränser. Om det här låter som rena grekiskan så rekommenderar jag ett besök på webbplatsen http://alexbeutel.com/webgl/voronoi.html - där kan du skapa egna Voronoidiagram genom att klicka med musen i den svarta rutan. Ju fler ställen du klickar på, desto fler celler bildas, och du kan även dra runt en cell för att se hur den påverkar de andra. När du skapat tillräckligt många celler kommer du att se hur det börjar likna just apelkastning.

Voronoidiagram finns lite överallt; när man väl börjar leta efter dem så inser man att de finns i något så enkelt som jord som torkat ut och spruckit och i giraffens typiska färgmönster. Voronoimönster kan även vara tredimensionella - tänk vitlök och granatäpplekärnor!

Om man förstår att apelkastning är ett sammanhängande mönster med ojämnt formade celler som påverkar varandra snarare än ljusa prickar på en mörk bakgrund (eller för all del, tvärtom om vi pratar om omvänd apelkastning), då har man hittat den allra första nyckeln till att avbilda dem korrekt. I stället för att se runda prickar à la “polkadot bikini” - vilket apelkastning verkligen inte är - så ska man alltså leta efter ett mönster, ungefär som man ser på en skäck eller en appaloosa.

Jag skulle kunna skriva en smärre bok om just apelkastning eftersom den innehåller mängder med variationer och dessutom tenderar att uppträda olika beroende på var på kroppen den sitter. Dessutom har vissa färger, som silversvart, en hel del egenheter för sig med apelkastningen som man inte ser i samband med andra färger. Nåväl, det är väl en annan artikel(serie)...

Felplacerade skuggor

Något som jag ser att nybörjare gör ganska ofta är att lägga skuggor mitt emellan musklerna, så att skuggan “blöder ut” åt bägge håll, det vill säga dels åt den ena muskelns främre del, dels åt andra muskelns bakre del (eller övre/nedre, beroende på “skårans” riktning). Det finns inga skuggor som fungerar så i naturen, så intrycket blir därför väldigt märkligt.

Vad man bör göra för att få bästa resultat är att ägna sig åt direktionell skuggning. Det absolut vanligaste sättet är att man tänker sig en ljuskälla som fungerar som solen. Det vanligaste är att man tänker sig att solen är  placerad snett ovanför/framför hästen (men inte för snett, man ska tänka eftermiddag, inte solnedgång). Om man tycker det är svårt att föreställa sig det kan man sätta sig i ett dunkelt rum och placera modellen under en lampa, då ser man exakt var skuggor och högdagrar bör ligga. Skuggorna brukar då hamna bakom/under musklerna (inte mellan dem) och högdagrarna på framsidan/ovansidan. Om man målar enligt den principen får man ett mycket mer realistiskt intryck, även när ljuset hästen betraktas i kommer från ett annat håll.

Apelkastade skimlar bör inte skuggas alls, det räcker gott med den kraftiga variation som färgen ger, och man bör över huvud taget vara försiktig med skuggning av skimlar eftersom det lätt ser artificiellt ut och till råga på allt gör att mörka partier odta hamnar på helt fel ställen.

Felplacerade ljusa och mörka partier

Det här hänger ihop med punkten ovan. Det är väldigt vanligt att många nybörjare lägger skuggor i precis alla djupa muskelmellanrum. Problemet är att många hästar är markant ljusare på vissa av dessa ställen, så att lägga en skugga där blir än en gång fel. Typiska partier som ofta har en ljusare nyans är bland annat struplinjen etc. Det här fenomenet syns inte på alla hästar, men det är oftast tydligast på hästar som är sooty eller som har någon form av dilute-färg, t ex silversvart. Här måste vi även ta upp avblekbara skimlar som tenderar att vara ljusa där många andra hästar är mörka eller där man skulle vilja lägga skuggor. Det blir alltså extra fel att lägga skuggor mellan t ex benens muskler och senor på skimlar - tvärtom ska de där vara som ljusast! Just felaktig skuggning av skimlar är ett mycket typiskt nybörjarfel.

Få och tjocka lager färg

Det här hänger på många sätt ihop med att man ska låta saker och ting ta tid. Färg, oavsett vilken typ, fungerar nämligen relativt lika när det kommer till det man kallar refraktion.

Färg är egentligen pigment och bindemedel som håller ihop pigmenten. I oljefärg är det en - förstås! - en olja som agerar bindemedel. I akrylfärger är det en polyakrylat. Torrpasteller varierar, men vanligen är det porslinslera och krita. När det gäller rena, pulveriserade pigment så har de förstås inga bindemedel, däremot så tillför man bindemedel genom att använda fixativ och lack ovanpå pigmenten när man målar modeller. Det finns alltså inga färger som är helt “rena” och utan bindemedel när man pratar modellhästmålning.

Ljuset studsar mot pigmentpartiklarna, och riktningen i vilket ljuset studsar beror på typen av pigment. Även bindemedlen spelar roll eftersom de påverkar hur mycket ljus som reflekteras tillbaka. Tunna bindemedel tillåter naturligtvis att mer ljus återreflekteras, och vice versa.

Har man några få, tjocka lager så har ljuset svårt att ta sig förbi ytan eftersom färglagren har en hög opacitet. Med tunna, ofta ganska transparenta lager så når ljuset genom lagren. Om principen känns svår att förstå, tänk dig att du hänger en riktig tjock filt framför ett fönster. Förmodligen kommer väldigt lite ljus att nå igenom filten. Om du däremot hänger flera väldigt tunna spetsgardiner framför fönstret så kommer du att se hur ljuset silas igenom allihopa. Däremot når förstås inte allt ljus in, utan en del av det reflekteras mot spetstyget och går tillbaka ut. Ungefär samma sak händer med tjocka respektiva tunna färglager.

Med andra ord: Ju fler tunna lager av färg, desto fler pigment kommer att nås av ljus och ge upphov till reflektioner. Ju fler reflektioner, desto vackrare och livligare uppfattas färgen. Om lagren dessutom innehåller olika typer av pigment så reflekteras ljuset åt flera olika håll, vilket ger ytterligare djup och must åt färgerna.

Bonustips:

Hitta en bra mentor, och behandla denne väl

Att hitta någon eller några som kan ställa upp och svara på frågor kan vara helt oumbärligt, men se till att hitta någon som hjälper dig istället för stjälper. Välj någon som inte bara målar på ett sätt som du beundrar, utan som också kan se och uppskatta det fina i vad andra gör utan några som helst baktankar. Håll dig borta från personer som hela tiden kritiserar allt de ser och som måste hävda sig på andras bekostnad. En sådan liten, osäker person kommer snart att försöka hävda sig även på din. En vettig person däremot kan vara guld värd och ge dig inspiration och hjälp när du behöver det som allra mest.

Det är inte alltid helt lätt att hitta en mentor, men kontakta folk och fråga om de kan tänka sig att svara på frågor ibland. Du kan inte få mer än ett nej, och då är det oftast på grund av att personen inte har tid. Respektera det. Om någon säger ja, se då till att inte överösa dem med frågor utan hör av dig då och då och fråga inte om precis allt mellan himmel och jord. Din mentor är nämligen inte ditt eget, privata uppslagsverk som du kan rådfråga så fort du inte orkar leta rätt på svaret på egen hand. Du har ett eget ansvar för att hitta information om du vill lära dig saker, det är viktigt att komma ihåg!

Ha tålamod, för de som är duktigast är ofta ganska upptagna och kan inte bara lägga allt åt sidan för att direkt svara på mail. Och för guds skull, var trevlig. Om du är oförskämd så kan du snabbt räkna med ingen kommer att vilja hjälpa dig i fortsättningen.

Om du märker att den hjälp du får inte riktigt fungerar (kanske är det så att ni har för olika tekniker eller använder olika medier), tacka då för den hjälp du fått ditintills och sök dig vidare. Du måste inte “hålla fast” vid en viss person till dödedagar. På samma vis bör du tacka för den hjälp du fått om din mentor meddelar dig att att han/hon inte längre har tid eller lust att svara på frågor.

***

I sista och avslutande delen så kommer jag att lägga upp lite bilder som ger bra exempel på sådant som jag tagit upp i de två första delarna Jag måste bara scanna in lite bilder på några av mina gamla (och inte alltid så lyckade) egna arbeten...