För att få upp inspirationen till LinHorse så kommer här lite målningstips från Maria. :) Tack till Cicci som ställde frågorna! Fler delar följer inom de närmaste dagarna.
Vilket media använder du till dina modeller, eller vad är ditt favoritmedia/teknik att använda?
Jag målar dels i olja, och dels i airbrush. Jag kombinerar aldrig de olika teknikerna och jag är ganska renlärig på så sätt att jag aldrig ägnar mig åt så kallad “mixed media” nu för tiden. Tidigare så kunde jag måla hästens kropp i olja och sedan måla tecken, ögon, hovar, med mera i akryl, men det har jag helt slutat med. Dels så tycker jag det syns lite för väl att man bytt medium (i alla fall när jag gjorde det), dels blir arbetets hållbarhet sämre. Många konstkonservatorer upplever en hel del problem med just modern konst där konstnärerna blandat olika tekniker och medier hej vilt. I vissa fall går konstverken knappt att rädda eftersom de olika medierna arbetar “mot” varandra eller med tiden förändras på sätt som inte är kompatibla. Ibland går det snabbt, ibland tar det flera årtionden, och till och från händer inget alls. Men jag vill inte chansa.
Jag tycker faktiskt lika bra om olja som airbrush; bägge medierna har sina fördelar respektive nackdelar. Olja har fördelen att det ger ett otroligt djup och en underbar lyster och att man kan hålla på och arbeta länge med detaljer och subtila färgskiftningar utan att färgen torkar. Jag målar nästan alltid SM-modeller i olja eftersom jag har en sådan exakt kontroll över just detaljarbetet. Däremot använder jag sällan olja till Trads eftersom det med min teknik kan ta upp till två år att bli klar med en så stor häst. Där har vi den stora nackdelen… torktiden. Jag använder aldrig medier som snabbar på torkningstiden eftersom de för med sig ganska rejäla nackdelar, bland annat tenderar färgen att gulna snabbare och hållbarheten minskar generellt. Flera av de medier som man använder för kortare torkningstid är dessutom ordentligt giftiga och kräver stort säkerhetstänkande. Sedan ska en oljemålad häst torka i minst sex månader (ibland ända upp till 12) innan den lackas eftersom man annars stör färgens oxideringsprocess. Oljefärg torkar nämligen inte genom avdunstning, utan den oxiderar genom en kemisk process som förvandlar oljans linjära struktur till en hård, tredimensionell gallerstruktur. För att den ska kunna göra det behövs tillgång till syre, och om man täcker över färgen med lack innan den oxiderat klart så hindrar man den processen till stor del. Den kommer att ske, men det tar längre tid och risken är stor att lacket krackelerar eftersom oljefärgen under kommer att röra sig och ändra form under tiden den oxiderar. Det gör inte det redan torkade, statiska lacket, så det uppstår därför lätt spänningar mellan oljefärg och lack vilket i sin tur alltså kan leda till sprickor. Vissa lacker är dessutom känsligare än andra, speciellt de som inte är framtagna speciellt för användning i samband med oljefärg.
Med airbrush går förstås allting snabbare. Färgen (akryl) torkar på ett kick och man kommer längre på kortare tid. Man behöver inte vänta med att lacka utan det går bra att göra så fort färgen torkat. Nackdelarna är dock just akrylfärgens korta torkningstid eftersom det blir svårare att penselmåla detaljer som flyter in i varandra, och airbrushmålade modeller får aldrig samma juvelliknande djup och “stuns” i färgen som oljemålade. Akrylfärger är dock inte lika känsliga som oljefärger så man kan använda fördröjningsmedium för att färgen inte ska torka så snabbt utan att det blir någon negativ påverkan. Det gör jag därför ganska liberalt när jag ska måla t ex manar och svansar med många nyanser och skftningar i. Airbrushmålning är också mycket mer statiskt för handens och armens muskler och kan orsaka olika former av skador och inflammationer i handen och/eller armen om man inte är försiktig. Just den risken är tack och lov så gott som icke-existerande om man bara målar på hobbynivå då och då. Det är värre för mig som gör det så gott som varje dag.
En bra airbrush är dessutom dyr, man får räkna med att ge ett antal tusen kronor för de bästa, och reservdelarna går oftast på minst flera hundralappar per styck. Bara det yttepyttelilla färgmunstycket till min Micron går på nästan 800 kr, och den måste bytas med jämna mellanrum eftersom den slits oavsett hur försiktig man än är.
Vad är dina 5 bästa tips de som målar? Är det något speciellt man ska tänka på?
Våga experimentera och våga misslyckas
När jag började med modellhästar så fanns det inte en människa som skulle kommit på tanken att måla modeller med torrrpastell och/eller rena pigment utan det var traditionell, flytande färg (akryl, olja, etc) som gällde. De flesta skulle nog inte ens kommit på tanken, alternativt skakat på huvudet åt idén utan att ens försöka. Därför är det extra roligt att någon faktiskt vågade ge sig på att testa och att det dessutom blivit en sådan succé. Jag minns när pastellerna gjorde sitt intåg (däremot minns jag inte vem det var som var först), och det var rätt kul att se hur väldigt många traditionalister ifrågasatte hur det skulle kunna fungera. Men skrattar bäst som skrattar sist!
Torrpastell är nog det bästa modellhästrelaterade exemplet jag kan komma på när jag vill påpeka vikten av att testa och experimentera, även om folk säger att det inte går. Hur ska man veta om man inte ens försökt? Och om nu något experiment går åt helvete så har du med största sannolikhet lärt dig något på det. När det gäller färgen kan man alltid strippa den och börja om på nytt. Att misslyckas är ingen katastrof, tvärtom. Våga ta ut svängarna. Ingen behöver få veta om det inte blev som du tänkt dig. Bara i år har jag själv strippat två modeller som inte blev som jag ville. Den ena hade jag jobbat på av och till i flera år och lagt ungefär hundra timmar på, den andra hade kanske 40 timmars arbete bakom sig. Eftersom jag inte var nöjd tyckte jag det var bättre att börja om igen, men det jag lärde mig av att hålla på med de hästarna gav mig inspiration till helt nya tekniker som jag kommer att ha stor glädje av i framtiden. Jag ser det därför inte som bortkastade timmar utan som en investering i ny kunskap.
Ha tålamod och låt det ta tid. Tänk kvalitet, inte kvantitet.
Tro mig, jag kan absolut förstå att man inte vill något hellre än att bli klar med en modell så att man kan få fotografera och ställa ut. Många människor är av naturen otåliga, och om det dessutom är något man tycker är roligt så är det klart att man så snabbt som möjligt vill se slutresultatet. Tyvärr gör det här många gånger att resultatet faktiskt inte blir speciellt bra, och jag kommer att förklara mer om varför lite längre ner.
Försök ha tålamod och stressa inte, utan låt saker och ting ta den tid det tar. Slipa ner/strippa och börja om ifall du inte är nöjd. Såvida man inte försöker massproducera så finns det finns inget som helst egenvärde i att måla någonting fort, snarare tvärtom.
Slarva aldrig med grundarbetet, den sk preppingen. Jag har sett många fantastiskt fint målade modeller där helhetsintrycket totalt förstörts av luftbubblor, dåligt slipade skarvar, osv. Var noga med att vända och vrida på modellen och att kolla alla delar från olika vinklar och i olika sorters ljus. En skarv som är helt osynlig från en vinkel kan blir väldigt uppenbar ur en annan. Och ja, om du upptäcker något fel efter att du börjat måla bör du absolut gå tillbaka ett steg i processen och fixa det. Gör om, gör rätt.
Lägg hellre fyrtio timmar på en modell än tio timmar var på fyra modeller. De “konstnärer” som verkar arbeta efter löpande band-principen spottar konsekvent ur sig saker som är tråkiga, dåligt utförda, ser mer eller mindre likadana ut och som när allt är sagt och gjort inte lämnar någon berörd. Det är ju faktiskt så det blir när man massproducerar något utan närmare eftertanke och engagemang. Arbeta i stället mot att varje häst ska vara en individ med unika egenskaper, och sätt som mål att varje häst du målar ska bli lite bättre än den förra (eller i alla fall lika bra). Alldeles för många modellhästmålare har “fastnat” på ett ställe där de inte längre utvecklas - låt inte det hända dig.
Om någon undrar, så ja, jag lägger ofta 40 timmar eller mer på en enda modell. Jag håller koll på hur många timmar som går åt per modell, och en Trad i airbrush tar mig i genomsnitt 50 arbetstimmar, inklusive det detaljarbete som görs för hand. För mig existerar inte “tillräckligt bra” eller att jag “nog” är nöjd, utan jag finslipar och ändrar fram till den punkt när jag känner att jag just då absolut inte kan göra hästen bättre än vad den är.
Köp bra material
Material och verktyg kan verkligen göra väldigt stor skillnad. Jag kan inte måla bra med en kass airbrush - det är ungefär som att begära att man ska köra Formel 1 med en Volvo 245. Budgetsprutor från Biltema är helt enkelt inte kapabla att utföra det detaljarbete som jag eftersträvar. Även när det gäller färger är skillnaderna stora. Det är väldigt frestande att köpa t ex billigare oljefärger, men de har ofta sämre ljusäkthet och lägre pigmenttäthet vilket påverkar såväl hållbarheten som det allmänna slutresultatet.
Visst finns det tillfällen då man kan köpa lite billigare saker, det ska man absolut inte neka till. Om man aldrig målat i olja och bara vill prova på, då finns det ingen som helst anledning att satsa på de dyraste färger och penslar man kan hitta. Har man däremot fastnat för en viss teknik och känner att det är den man vill hålla på med, då ska man satsa på kvalitetsprylar från i stort sett början till slut. Undantaget är om man vet att det inte är någon idé att köpa dyra saker för resultatet blir bra ändå och/eller att det blir onödigt dyrt att köpa finaste kvalitet. Jag köper t ex bara hyfsat billiga syntetpenslar för målning av ögon med mera. Så tunna penslar (3/0 och lägre) slits snabbt och med min teknik håller de dyra i mårdhår inte mycket längre än de i syntet. Med andra ord skulle jag slösa bort mina pengar på att köpa dyra penslar i just det läget. Däremot är jag mycket kräsen vad gäller en del andra penslar som jag använder för vissa oljemålningsstadier, och de kan få kosta nästan hur mycket som helst bara de är precis rätt kvalitet. Exakt vad man kan spara pengar på och i vilka lägen är väldigt individuellt och något som kommer med vana och erfarenhet.
När det gäller airbrushfärger så bör man absolut köpa färger som är framtagna för just airbrush. Bara för att en färg är flytande (eller kan göras flytande med spädning) betyder inte att den är lämpad för airbrush, bland annat kan pigmenten vara för grova. Visst, man kanske kan trycka igenom en icke-airbrushfärg genom sin airbrush, men man gör sig själv en otjänst eftersom man snabbare förstör den. Stora pigment sliter snabbare ut nos, nål och nålkanal. Har man en någorlunda vettig airbrush ska man ta hand om den som en nyfödd baby, och i det ingår att köpa färg som passar. Vad man föredrar för airbrushfärg är däremot något som personlig smak och tycke främst får avgöra, själv använder jag enbart Chroma och Badger Air-Opaque. Andra jag provat har helt enkelt inte passat mig, min teknik eller mina sprutor av olika anledningar. Det betyder inte att de är dåliga (så därför nämner jag inga märken) utan bara att de inte funkar för just mig. Vad man naturligtvis bör kolla är att märket man använder har bra ljusäkthet, men mer om det senare.
Använd alltid referensbilder
Det finns inte en nattmössa att jag målar en enda modell utan att ha en hel bunt med referensbilder som jag arbetar från. Jag har ett ganska stort referensbibliotek att ösa ur, men jag söker mer eller mindre jämt efter nya, användbara bilder.
Referensbilder är otroligt viktiga av flera olika anledningar:
Du ser hur färgen faktiskt ser ut (med förbehåll för de begränsingar som kommer med tryck och datorskärmar, förstås).
Genom att analysera en eller helst flera bilder och därefter följa dem noggrant så är man i stort sett garanterad en realistisk färg. Men det är just det där… du måste följa dem noggrant (men inte nödvändigtvis exakt!). Jag ser med jämna mellanrum hästar som påstås ha målats efter en viss referensbild men som inte alls överensstämmer med bilden, även om man räknar in faktorer som dålig skärmkalibrering osv. En bild är ingen referens om du inte följer och försöker efterlikna den!
Du undviker att hamna i ett slentrianmålande.
Just slentrianmålandet, det vill säga att man målar på vana snarare än att måla det man faktiskt ser, är nog en av de absolut största konstnärsfällorna. Oftast är det folk som hållit på ett tag som drabbas; de får lite hybris och tror sig kunna saker såpass väl att de inte behöver använda sig av referensmaterial längre, eller tycker att de blivit såpass bra att de inte längre behöver anstränga sig. Om man börjar tänka i de banorna är det fara på färde!
Alternativt så handlar det just om att det blivit en sådan vana att man inte ens längre reflekterar över om saker och ting oftast går att göra både annorlunda och bättre. Det kan vara så att man vid ett stadie i sitt målande blivit väldigt nöjd med en speciell teknik, och så stannar det liksom där. Man går på autopilot, helt enkelt. Jag kommer på mig själv med att göra just det här med jämna mellanrum, nu senast var det hovar som jag insåg att slentrianmålade. Dags att höja ribban, alltså!
Du övas i att observera detaljer och att faktiskt se hur saker ser ut om du lägger tid på att analysera dem i detalj.
Väldigt många tittar på saker i sin tillvaro, men ser dem inte. Det räcker med att gå ut och observera en gräsmatta för att inse att gräs faktiskt inte är jämngrönt, utan innehåller mängder av nyanser och skiftningar som dessutom ändras beroende på väder och tidpunkt på dygnet. Människans öga är helt fantastiskt på att uppfatta små färgnyanser, men vi behöver så gott som alltid träna på att överföra de färger vi ser till t ex målningar. Ju fler färgnyanser man lär sig att verkligen uppfatta, desto enklare blir det att överföra dem till en modellhäst. Här är bilder väldigt användbara för träning - om man är van vid bildredigering man kan plocka in referensbilderna i Photoshop eller liknande mjukvara och sampla olika områden för mer ingående analys. Bland annat kan man titta på CMYK och RGB för att se åt vilket håll färgprovet “drar” - är den mest cyan/magenta/gul/svart eller röd/grön/blå? Ibland blir man förvånad!
Läs och lär
Om man vill utvecklas och blir bättre på det man gör, oavsett vad det är, så krävs att man aktivt försöker bli bättre och lära sig mer. Man kommer inte att vakna en dag och helt plötsligt besitta nya kunskaper som genom magi, och man bör absolut inte förlita sig på att andra hela tiden ska dela med sig av sin kunskap. Det krävs ett visst mått av ansträngning om man vill komma någonstans här i livet.
Ingen kan allt, men jag tror benhårt på ett livslångt lärande och att man alltid kan bli bättre på det man gör, oavsett vad det än är. På det stora hela finns det två sorters människor: Dels de som med liv och lust lär sig nya saker och som blir lyckliga när de hittar ett nytt område att förbättra, dels de som kör ner hälarna i marken och vägrar ta till sig ny kunskap. Det är alltid lika ledsamt - men talande! - när personer säger saker som “det där behöver man verkligen inte kunna för att göra ‘sak X’ bra/det där är slöseri med tid”, eller varför inte klassikern “jag har minsann alltid gjort så här/aldrig brytt mig om det där, och det blir bra ändå!”. Varför vill man med en dåres envishet hävda att ny kunskap och information är något dåligt och onödigt? Borde man inte blir glad över att någon talar om vad man kan göra annorlunda med ett bättre slutresultat som följd? Skälen kan naturligtvis vara många, men ofta tror jag det handlar om ren lathet. Personen ifråga vill och orkar inte ändra sina invanda hjulspår, och måste därför försöka övertyga omgivningen om att det inte behövs...
Så läs på, och läs på om allt möjligt. Färgblandningsteori är till exempel helt oumbärligt om man vill få fram riktigt fantastiska, unika färger som inte går att köpa i tub. Så kallade sekundärfärger och tertiärfärger har ofta en intensitet som du aldrig hittar färdigblandade. En fantastiskt bra bok om man vill börja experimentera med färgblandning är “The Colour Mixing Bible” av Ian Sidaway. Den är verkligen en bibel och jag har använt mitt exemplar mycket flitigt genom åren. Att läsa på om färgharmonier och -kontraster är ett annat måste, och man bör ha koll på saker som valör, kulör, mättnad, nyans, opacitet, med mera. Ju mer du kan om hur färger fungerar, desto lättare kommer du ha att få fram just den färg du vill på hästen du målar. Du slipper gissa och det blir väldigt, väldigt mycket roligare.
Refraktionsteori är ett annat område som man bör ha åtminstone grundläggande kunskaper om eftersom det har en stor påverkan på hur färgerna upplevs och hur de kan förändras genom samverkan med under- och överliggande färglager.
Sist men inte minst så är det viktigt att läsa på om ljusäkthet (“lightfastness” på engelska) ibland används även uttrycket permanens (“permanance”). Ljusäkthet är en provmetod som mäter hur mycket och hur fort en kulör bleks av ljus, främst solljus. Om man använder färger med dålig ljusäkthet så bleks de allt eftersom de utsätts för ljus, och det kan gå väldigt fort - i absolut värsta fall på bara några veckor om det man målat får stå i starkt solljus! Det finns exempel på dyra modellhästar som drabbats av det här, till alla inblandades stora förtvivlan.
Det finns olika standarder och en del tillverkare använder sig av egenframtagna sådana med lägre krav än de officiella. Man bör därför ha koll på vilken det är som används för märket man köper. Den officiella standard som är vanligast och anses mest pålitlig kommer från ASTM, och man bör bara köpa färg som graderats Excellent eller Very Good. Om färgen testats enligt ASTM:s krav så står det på tuben, men att den har en ASTM-stämpel innebär inte hög ljusäkthet. Stämpeln innebär bara att den just testats enligt en standard - vad som är intressant att veta är förstås vad resultatet blev! Leta därför alltid efter vilken gradering kulören har, det kan se lite olika ut och kvalitetsgraden står inte nödvändigtvis bredvid själva ASTM-stämpeln. Ibland används t ex * i stället för I för att notera ljusäkthetsgraden. Undvik så gott det går att använda färger som inte har någon uppgift om vilken ljusäkthet de har (t ex en del billiga hobby/allmogefärger) eftersom det antagligen finns en väldigt god anledning till varför tillverkaren inte vill skriva ut det…
OBS! Egentligen ska kvaliteten märkas enligt principen I=Excellent, II=Very Good, osv. Tyvärr har en del tillverkare vänt på det här och använder i stället IIII=Excellent. Kolla alltid hur varje tillverkare märker upp sina färger, annars kan det bli väldigt fel! Ett tips: Om du står i affären och har svårt att kolla upp hur en speciell tillverkare graderar, titta då på någon “jordfärg” som t ex bränd umbra. Just den typen av pigment har nämligen alltid utmärkt till mycket god ljusäkthet, så därför kan man använda dem som referens. Skulle den vara märkt **** betyder alltså det att alla färger från samma tillverkare märkta med fyra asterisker har utmärkt ljusäkthet.
Om du skulle blanda en färg med utmärkt ljusäkthet med en med dålig så kommer den dåliga “delen” att blekas medan den utmärkta inte gör det. Det innebär att den färgnyans man blandat till och som såg bra ut i början långsamt ändras och till slut blir en helt annan, vilket naturligtvis inte är bra. Det är alltså inte så att en blandning mellan utmärkt och dåligt hamnar på någon slags mellannivå!
Oavsett vad du änvänder för medium bör du alltid använda ett avslutande skyddslack som innehåller UV-skydd (alla har inte det, så kolla innan du köper). Även om färgen har bra ljusäkthet så är det aldrig fel med lite extra skydd, och dessutom så ger det ett visst skydd mot repor och andra skador som kan uppstå genom olyckor eller oförsiktig hantering. Det är extra viktigt att du använder lack med UV-skydd om du använder torrpastell eftersom det är det enda konstnärsmediet som inte har någon fastställd officiell ljusäkthetsstandard i dagsläget. Den ljusäkthetsgrad som varje pastelltillverkare anger är alltså deras egen, högst godtyckliga bedömning. Rena pigment däremot, som Pan Pigments, testas vanligen enligt t ex ASTM. Men kolla alltid, oavsett vilket medium det gäller, eftersom det som sagt finns mindre nogräknade tillverkare.
Tävla mot dig själv, inte mot andra. Bli inspirerad, men kopiera inte.
Om man sätter som mål att man ska vinna på utställningar så är det lätt att man blir besviken, speciellt när man är nybörjare. Det tar tid och träning att bli duktig på saker och ting, och utställningar är inte det bästa sättet att mäta om man förbättrats eller ej. All bedömning är subjektiv, så en modell som vinner ena dagen kanske skulle hamnat sist en annan. Sätt därför utmaningar för dig själv. Ett bra ställe att hitta just utmaningar är förstås utställningar, men även hemsidor, bloggar och salusidor. Titta på hästar som du gillar och försök lista ut vad det är du tycker om med dem. Är konstnären kanonduktig på apelkastning? Kanske målar han/hon fantastiska hovar, ögon eller vita tecken? Låt dig inspireras; kanske är ditt första mål att bli bättre på att måla just någon typ av detalj, som ögon eller hovar? Sätt delmål, arbeta mot dem och försök nå dem, och snart kommer du att se att kvaliteten på dina arbeten går stadigt uppåt. En helhet är summan av sina delar, så ju fler delar som blir bättre, desto finare blir alltså helhetsintrycket.
Hitta även ditt eget sätt att göra saker och ting. Alla har ett eget, unikt “språk” när det gäller målning, så du ska arbeta mot att utveckla dina egna talanger i stället för att slösa bort tiden på att göra bleka kopior av vad någon annans verk. Titta därför på hur andra gjort, läs om olika tekniker, testa dem för allt vad du kan (för det är väldigt lärorikt), men låt din egen personlighet och dina egna funderingar vara med i processen. Om du vill vara främst så kan du inte hålla på och följa i någon annans fotspår eller låt dig styras för mycket av någon annans åsikter, utan du måste hitta din egen stig.
